Gud finns nog inte?

Ingen kan ha undgått kampanjen "Gud finns nog inte.", speciellt inte i Stockholm, där afficherna hänger precis överallt. Jag tyckte att det verkade intressant när jag först såg den, men sen insåg jag att det är Humanisterna som är avsändare, och då blev jag betydligt mer tveksam. Går man in på gudfinnsnoginte.se så kommer man till ett test som de tycker man ska göra, där man får svara på frågor om hur man ser på olika saker rörande synen på Gud. Spännande, kan man tycka, men detta test är så otroligt svartvitt så att man blir rädd. Frågorna är otroligt vinklade, och hur man än försöker så går det inte att svara något vettigt. Antingen så är man Christer Sturmark, eller så är man kristen bokstavstroende fundamentalist. Testet är inget annat än korkad argumentation, och det finns inget utrymme för nyanser i testet. Bara ett exempel: I fråga fyra ska man välja ett alternativ. Dessa två är "A: Jag är rädd att straffas för mina synder efter döden" eller "B: Jag är inte rädd att straffas för något efter döden". Hur svarar man på det på ett vettigt sätt? Som kristen så tror jag att jag blir förlåten för mina synder, och därmed inte straffas. Därmed borde alternativ B stämma in på mig, men det verkar som man då tycker att man inte tror att någon straffas, vilket de gör. Om man dessutom är katolik problematiseras det ytterligare: Är skärselden ett straff?
Den kampanj och det tankesätt som Humanisterna använder är inte förenligt med den anda av öppenhet och tolerans som humanismen handlar om. Humanisterna är inte för yttrandefrihet, och de menar att vetenskap är den enda sannen vägen, också när det gäller moral och etik. (Nazisterna De ingorerar fullständigt flera tusen års teologi och tolkningar, vilket är enfaldigt. Att göra ett sånt här test utan att ta hänsyn till det teologiska ramverk som dessa tre religioner (Kristendom, Judendom, Islam) rör rig kring andas okunnighet, arrogans och fördomar - det senare just det som Humanisterna säger sig försöka motverka.
Humanisterna och denna kampanj har fått otroligt mycket skit från alla håll, läser man på forumet för kampanjen på hemsidan finns där väldigt mycket kritik och t.o.m. andra humanistiska förbund kritiserar Humanisterna (se Anders Björnssons debattartikel i expressen http://www.expressen.se/debatt/1.634702).

Till sist har jag en fundering: I kampanjen hävdar Humanisterna att "Mindre än 20% av svenskarna är religiösa. Ändå är Gud helig i vårt land". Vilket land bor de i egentligen? Uppenbarligen inte samma land som resten av oss...

I Gudrun Schymans värld

... där ändrar man lagar efter vad folk gör. Bryter folk mot lagen, så måste ju det tyda på att det är en dålig lag. Så resonerar Gudrun Schyman (och många andra för den delen) när hon säger att
"Kvinnor gör abort alldeles oavsett om det är tillåtet eller inte, med den enda skillnaden att de riskerar sina liv där det är förbjudet."
Så eftersom folk bryter mot lagen ändå, så ska man ändra den? Jag skulle gärna vilja höra fler exempel där man kan tillämpa det. Stöld? Bedrägeri?
Gudryn Schyman säger att 70-80 000 kvinnor dör varje år p.g.a. inskränkningar i aborträtten, och ännu fler skadas, det motsvarar ca. 0,3% av alla illegala aborter. Det är ju skönt att höra att det inte är fler än så, med tanke på att det görs uppskattningsvis 50 miljoner aborter varje år, och för de barn som aborteras är det 100% dödlighet!
Gudrun frågade min vän häromdan, som träffade henne vid en valstuga: "Vem är Påven att bestämma över min kropp?", men påven bestämmer inte över din kropp, det gör du själv. Men en väldigt mycket bättre fråga är då: Vem är du att bestämma över kroppen i din kropp? Över det liv som du bär på? Vem gav dig rätten att döda? Det är en ganska relevant fråga i sammanhanget tycker jag.

Gudrun Schymans smått absurda påhopp på Tuve Skånberg och Lennart Sacarédeus kan du läsa här: http://www.vt.se/debatt/debatt/artikel.aspx?articleid=4934030